nothing on you
Att skriva är lätt. Om en person eller som sig själv är lätt. Så länge ingen ser det. Då känner man sig trygg. Men när man har skrivit något och sedan visat det för någon/några. Då vill man sjunka genom jorden. Man börjar tänka på hur de ska ragera, vad de ska tycka osv osv. Precis så är det för mig just nu. Jag skriver texter, sparar dem i min thoughts and feelings-mapp. Och där blir de liggandes. Tillslut bortglömda.
Jag måste lära mig att våga visa mina verk. Måste börja våga visa vad jag tycker och tänker. Men det stadiet. Det är än långt långt borta. Även det kommer väl så småning om att bli ännu en bortglömd idé.
Kommentarer
Trackback
